♪♫♦♥Mathilda Dicksdotter♥♦♫♪

 

 

Jag har blivit bortrövad, helt jäkla väck,

och jag gillare, jag stretar inte emot.

Jag sprang och sprang och väntade bara att mitt huvud skulle slå in i en hård och kall vägg.

Sen skulle det vara slut, helt kört.
Jag kände hur nära det var, huvudet sprängde av tanken.

Jag kände hur jag närmade mig någonting, någonting stort.

Ändå var jag inte rädd, jag bara sprang och sprang,

Tills jag krockade, kolliderade, slog in i väggen.

Precis som förväntat, men ändå inte.

Väggen var inte hård, den var inte kall.

Den var mjuk och varm, det var din famn.