♪♫♦♥Mathilda Dicksdotter♥♦♫♪

Tung, varm, kladdig, orolig, irriterande och lång natt fylld av rinnsnuva, svullen slämmig hals, irriterad hud, ögon och näsa. Jag sitter här som en zombie, dock en vegitarian bitandes på ett äpple och hungrandes efter energi. 

Fick provsvaren förra veckan. Två tunna rader text på ett A4 i ett kuvert. Inga tecken på gluten, och inget mer om det så varför ska det vara så krångligt från början. Att få reda på vad som händer i kroppen och hur man kan få den att må som den ska igen. Ringa massa samtal, försöka boka in på olika ställen. Sitta i långa väntetider och få blålila och ömma armar. Vänta ännu mera och få ett litet brev där det står några ynka förvirrande ord.
Ska man då behöva göra om allt detta igen för att se om det kan vara nåt ytterligare?
Det är väl här många ger upp, lägger ner och försöker gå vidare med livet trots kvarstående problem.
Just jag har väl inget livshotande att oroa mig för, bara att jag vill kunna hålla mig borta från det som gör kroppen orolig och känsligare. Men det finns ju fall som faktiskt varit livshotande och även lätt till någons död.
Vilket känns hemskt att tänka på att det faktiskt kan gå så långt och att folk försökt få hjälp men inte fått det i tid.

 

Däremot visade proverna tecken på hund och timotej (hö) allergi. "Tecken", är det ett konstanderande eller är jag bara lite känslig mot just dessa? Låter lite luddigt för min del, eller så är det min hjärna som har börjat ludda igen. Lite mer och utförligare beskrivning för allt bök hade varit trevligt. Jag har ju som ingen erfarenhet av detta sen tidigare. Ska vända mig till apoteket i alla fall.

Allt detta gör så att jag tappar en stor del av mig själv, svårt att bara fokusera på sin vanliga vardag när kroppen vrider sig och sliter sig i olika riktnngar.

Jag kämpar ändå vidare, som vi alla gör av olika anledningar.
Vi blir klokare, modigare och starkare, men kanske också känsligare och räddare att falla tillbaka.